DELA INNEHÅLLET
Tror du att din kollega är nära kraschen måste du vara försiktig. Välmenande ord kan få stressade att må ännu sämre – och pressa sig ännu hårdare. Stressforskaren Dan Hasson hjälper dig att hjälpa. På rätt sätt.
När Sandra Persson kom till kontoret en morgon kände hon inte igen lokalen. Hon letade förvirrad runt bland skrivborden och såg till sist ett foto på sig själv med dottern. Den platsen måste rimligtvis vara hennes. Hon satte sig, men hittade inte on-knappen på datorn. Utanför kontoret rasade hon ihop på gatan och började storgråta. Hon visste inte åt vilket håll hon skulle gå för att komma hem. Sandra var så hårt utbränd att hon fått lära sig prata igen. I början mindes hon inte ens sin egen ålder. Hon var helt säker på att hon fått en stroke. Så abrupt stängde hjärnan ner.
– Jag låg i fosterställning i min säng och grät i en vecka med rullgardinen nere. Jag klarade inte av vare sig ljud eller ljus. Jag tappade talet, fick inte ihop ord till meningar. Jag orkade inte umgås med någon. Minnet försvann. Jag kunde inte ens minnas vad jag gjort samma dag. Att registrera och spara gick inte, hjärnan var så trasig. Det var fruktansvärt, säger hon.
Enligt Arbetsmiljöverket har stress blivit den vanligaste orsaken till sjukskrivning, och siffrorna fortsätter att öka. I början av 2017 var 37 000 personer sjukskrivna med diagnoser som tyder på att de har drabbats av utmattningssyndrom, som är den medicinska termen. 8 av 10 drabbade är kvinnor.
”Jag klarade inte av vare sig ljud eller ljus. Jag tappade talet, fick inte ihop ord till meningar.”
Älskade att jobba
Sandra var kollegan på kontoret med alla riskfaktorer. Hon var strax över 30. En nybliven mamma med en ny, högre position i ledningsgruppen på ett bemanningsföretag med ansvar för en stor grupp människor. Hon siktade högt, var plikttrogen och gasade, samtidigt som hon månade om alla sina anställda. Hon var omtyckt just för att hon var medmänsklig och lugn och för att hon aldrig kändes stressad, även om jobbet brann. Bekräftelse var hennes bensin. Hon älskade att jobba. Dygnet runt, med datorn i sängen långt in på nätterna, på helgerna, på semestern. För att kompensera sitt dåliga samvete för familjen fyllde hon helgerna med aktiviteter.
Månaderna före utmattningen märkte hon att hon tappade fart och koll. Hon skrev fel i rapporter.
– Jag tänkte att jag behövde semester. Inte mer än så.
När hon sen kollapsade graderades Sandra till 10 av 10 på utmattningsskalan. Läkarna tror att stressen var så grav att den gjort ärr i hennes hjärna.
”Jag tänkte att jag behövde semester. Inte mer än så.”
Själv kunde hon inte acceptera att det var stress som gjort henne sjuk. Hon hade ju kontroll.
Utmattning är lömskt på det viset. De som stressar ihjäl sig förstår sällan själva vad som är på väg att hända. Eller mörkar hur dåligt de mår. De är trevliga, ler och verkar urstarka. Som jobbarkompis har du oftast ingen chans att se och fånga upp.
Svårt att hjälpa stressad
Men ibland prickar vi rätt. Problemet är då att kollegan som jobbar sig sjuk oftast inte är beredd att ta emot din hjälp. Försöker du, men gör det på fel sätt, är risken dessutom stor att du får kollegan att må ännu sämre –
och jobba ännu hårdare. Det säger Dan Hasson, stressforskare vid Karolinska Institutet och Mayo Clinic i USA.
– Ber du den här personen att trappa ner så kommer tanken: ”Jaha, de vill bli av med mig. De tycker att jag är värdelös. Jag måste visa ännu hårdare att jag visst kan prestera”, säger han.
De som är nära utmattning har sällan självinsikten att det är de själva som piskar på. För hjärnan är alla måsten ett verkligt hot.
– Tänk att du upplever att du är jagad av en björn. Du springer. Om någon då ställer sig framför dig och säger att du verkar stressad och borde sätta dig ner och ”vila lite”, hur skulle det kännas? Ber du din kollega att snälla, sluta mejla mitt i natten så kommer hon, det är oftast en hon, att säga okej. Och skicka 20 mejl på morgonen som hon skrev mitt i natten. Hon kommer inte att stanna. Björnen kommer.
Läs också: Pausa och rör på dig – 7 övningar som laddar dig med ny energi vid skrivbordet
Nästan utbränd? Stöttande vänner viktigt
Så hur får du någon som är nära stresstupet att självmant vilja sakta ner?
– Väldigt många råd för stresshantering, ”våga säga nej, sätt gränser”, är stressande i sig, säger Dan Hasson.
– De är värderande och antyder att du som person gör fel. Du får inte vara snäll. Du får inte vara duktig. Du får inte vara ambitiös. Alla de här önskvärda egenskaperna klandras du för. Det görs våld på allt som är du. Det vi egentligen vill är att de här fina, underbara personerna ska få fortsätta vara fina, men på ett hållbart sätt. Det förutsätter att de inte bara tar hand om alla andra, utan också om sig själva.
Att ha stöttande vänner på jobbet kan vara det som räddar någon från att bli utbränd, tror Dan Hasson.
– Men det krävs kvinnlig list. Du måste komma på vad som får personen själv att vilja sakta ner och byta riktning.
Dan Hasson: Så hjälper du kollegan som stressar sig sjuk på rätt sätt
Plantera pauser
Som att börja prata om hur gott det vore med nybakat bröd och en kopp kaffe. ”Det var så länge sedan man kunde sitta och njuta av en kopp kaffe.” Sakta men säkert planteras tanken. Ni stannar för lite kaffe.
Sätt kollegan på laddning kvällar och helger
Uppmuntra till spa, bio, joggingrundor – allt som får personen att varva ner och ta hand om sig själv också. Är det en småbarnsförälder? Säg åt personen att en lördagmorgon gå till ett kafé, sätta sig helt själv med tidningen och äta frukost i lugn och ro.
Sätt upp enkla vaneregler
Som att senast klockan 18 stängs datorn. Att säga det till en person som är väldigt driven och ambitiös är som att hugga en kniv i magen. Så då lägger du till: ”Och på helgerna.” Där vreds kniven om. Sen måste du ge en utväg: ”Om inte jorden går under. Då får man göra ett undantag.”
Kollegan får fortsätta med beteendet, men det blir inte varje kväll, utan kanske en kväll i veckan. Personen kanske varvar ner på kvällen, sover bättre och får tillräckligt med energi att fortsätta prestera.
Kollegan får fortsätta med beteendet, men det blir inte varje kväll, utan kanske en kväll i veckan. Personen kanske varvar ner på kvällen, sover bättre och får tillräckligt med energi att fortsätta prestera.
Testa att konfrontera …
Du kan fråga: ”Är du okej? Min uppfattning är att du verkar stressad.” Men sannolikheten är ganska liten att du får ärliga svar. ”Allt är topp. Du behöver inte oroa dig.”
Om du väljer ren konfrontation måste du verkligen betona att du vill personen väl, och i samma andetag förklarar du att hen behöver tid att återhämta sig för att inte bli utbränd. ”Vi vet att du har haft jättemycket nu och vill stötta dig. Du är värdefull för oss och vi vill så gärna ha kvar dig här hos oss. Därför vill vi att du ska få lite tid för att ladda om.”
… men var beredd på starka reaktioner
Är din kollega helt slutarbetad och kör på för glatta livet för att klara av allt – och så kommer någon och säger att hen inte alls har kontroll, att hen verkar jättestressad – då kan personen bryta ihop. På plats. Eller bli kränkt och förnärmad.
Vad du gör då? Då står du fast som en klippa. En trygg förälder som finns där att rasa emot.
Vad du gör då? Då står du fast som en klippa. En trygg förälder som finns där att rasa emot.
Fokusera på hur personen ska må och känna
Det absolut viktigaste. Du vill få kollegan att återhämta sig och bygga upp sig själv. Be någon att inte tänka på hur stressad hen är och du spikar fast tanken vid stress och panik. Prata i stället om hur du vill att vännen ska få energi och känna sig glad, som på en solig strand, fri att göra vad som helst.
Skippa hobbydiagnoser
Du kan ju ha fel. Symtomlistan för stress kan förväxlas med i princip vad som helst – som någons rena personlighet. Att säga till någon ”du är nog utbränd” kan få människor som faktiskt mår bra att känna sig desperata och börja må dåligt på riktigt. Det är klart att du kan och ska vara medmänsklig, men låt vårdpersonal ställa diagnoser.
Text: Ulrika Lundberg
(Visited 33 157 times, 2 visits today)
